Då och nu

Någon gång i början av sommaren skulle jag gå till sommarcafét i kyrkan. Jag visste att tjejerna jag brukar umgås med inte var där, så jag blev jättefeg. Jag gick mot kyrkan, fick Markus att möta mig, gick världens omvägar för att komma fram senare, och var verkligen superfeg! Markus hittade mig, jag grät, vågade verkligen inte gå till caféet för det var bara stora ungdomar där. Men tillslut lyckades Markus få med mig dit, och så blev det en bra kväll.


(Senaste Fredax, föralltid bäst!)



I lördags gick jag på Lördax för första gången. Jag missar inte gärna ett sommarcafé, och nu har jag inget problem att umgås med de äldre ungdomarna som jag inte känner lika bra. Gud har verkligen gjort något med mig denna sommar! Tack Herre!



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0